Anna i Sandared

God fortsättning, det nya året kommer med barnskrik ialla fall för mig. Föräldrar livet är som det är. Jag hade väl en uppfattning om hur det skulle bli att vara mamma och jag tycker att jag tar det med ro. Jag märker att mina utbrott och gråt attacker ökar med  sömnbrist. Humöret är förövrigt ganska svajigt något som Claes allt som oftast märker av. Han är för övrigt på jul jakt och blir borta ett dygn. Den här jul jakten har han pratat om sen typ i somras och jag har sagt att det är ok. Och det är verkligen ok. Nu imorse tänkte jag  vad ska vi äta till middag då kom jag på att Claes inte kommer hem ikväll. Jag hade redan glömt att Claes var på jul jakt. Här om dagen insåg Claes att det kommer att bli si sådär med nattsömnen ett tag framöver för våran del. Det syntes lite lätt panik i ögonen och jag tröstade med att vi tar en dag i taget. Senare samma kväll han hade redan glömt att sömnbrist är en färskvara och frågade om vi inte kunde gå på julotta i Borås. Jag tittade på honom med häpen blick och mumlade att då får han allt gå själv. Spädbarns föräldrar kanske inte ska höja kraven utan snarare sänka dem. Jag gillar ju att jämföra saker och en natt låg jag vaken och väntade på att Clara skulle vakna och få mat. Då infann sig en liknande känsla den jag har på jobbet när jag kan ligga och vänta på att sökaren och larmet ska få mig upp ur sängen. På jobbet sover jag ytligt och vaknar lätt och minsta pip. Nu här i min egen säng sover jag drömlöst vaknar vid mista gny och är redo för att rädda Clara från sin överlevnadsångest.