Anna i Sandared

Jag åkte hem till pappa för att botanisera på vinden. Jag hittade våran gamla spjälsäng som förövrigt såg helt okej ut. Svårt att fatta att man själv legat i den för typ 34 årsedan. Jag tog oxå med mig en stol för bebisen att sitta i och käka när den blivit såpass stor. Sisst men inte minst en styck åkpåse detta var ett oväntant fynd men eftersom bebisen kommer i december kommer den väl till pass. Tack Pappa !   : )

Skulpturen vid högskolan blir kvar. Det var goda nyheter jag tycker att den passar perfekt där.

Konstnären själv agerar som modell där han ligger på rygg med uppdragna knän, händerna vilande på bröstet och blicken riktad mot oändligheten. Catafalque, även kallad "Den late studenten", är gjort av den engelske konstnären Sean Henry.

Känner mig stor och klumpig idag. Har dessutom ätit för mycket till lunch. Ni vet när man ätit julbord och känner sig lätt illamående av allt man stoppat i sig. Det krävs inga stora mängder mat för att jag ska känna så. pust : )
Om jag ska fortsätta att klaga lite så känner jag mig andfådd vid minsta ansträngning men det är tydligen oxå normalt.
Apropå knäppa drömmar när man är gravid så kan jag plussa på ännu en. Drömde att jag skulle åka hem med bebisen från BB och så fort jag mötte någon så la jag ifrån mig bebisen på de mest konstiga ställen. En utav gångerna lade jag ifrån mig bebisen i en snödriva med ansiktet nedåt. När Jag tog upp bebisen så var han alldeles sårig i ansiktet av kylan. Hu vad hemskt jag minns att jag tänkte -Hur ska jag förklara det här för Claes.
Det var konstigt att jag inte lyckades hålla kvar bebisen utan att han hela tiden försvann. Sen vaknade jag och kände mig allmänt olustig. När jag berättade för Claes om drömmen så blev det mer humoristiskt än otäkt och skönt var väl det.

Har precis lyssnat färdigt på Jens Lapidus andra bok Aldrig fucka upp. Jag kan varmt rekomendera dem. Men läs dem i ordning. Snabba cash ska nu bli film oxå  spännande.



Snabba cash är en spänningsroman för 2000-talet, en skildring av samhällets mörka sida där känslokalla psykopater som saknar spärrar styr. Med ett rättframt språk och imponerande berättardriv skildrar Jens Lapidus brottets obönhörliga logik mitt ibland oss. På Stureplan, i Sollentuna, i villaförorterna. Det är en bild av Sverige som anas i medierna, men som vi inte riktigt vill kännas vid.
JW är stureplanskillen som säljer kokain på de hetaste inneställena. Överklasskillarna han hänger med anar inte att han är en uppkomling som ljuger om sin bakgrund. Han vill vara som dom.
Jorge är latinon som kan allt om koks och som går i land med en osannolikt tjusig rymning från Österåkeranstalten. Väl ute planerar han en grym hämnd mot dem som satte dit honom, juggemaffian med Radovan i spetsen.
Mrado är underhuggare till Radovan. Tidigare var han en av krigsförbrytaren Arkans fruktade pojkar. Det enda han kan: att tortera och plåga utan hänsyn.
Dessa tre mäns vägar korsas på ett ödesdigert sätt som bara kan sluta i en kamp om liv och död. Vägen dit går genom de finaste salongerna på Östermalm, genom fängelser och de tyngsta kriminella gängen, genom skitiga förortsbordeller där flickor hålls fångna, ja, kort sagt, genom ett helvete. Och varför? För snabba cash!

Det är nya karaktärer, helt nya huvudpersoner. Men det är samma Stockholm, samma undre värld, samma bossar i toppen. Juggebossen Radovan härskar fortfarande. Och nu, i Aldrig fucka upp är det även snutarnas stad, de verkliga snutarnas verkliga stad.
Det är initierat, detaljerat och skrämmande. Grymt trovärdigt. Med skoningslöst driv skildrar Jens Lapidus de kriminellas egen logik som ingen annan tidigare gjort. Vi vill ju helst att det ska vara svartvitt, de onda mot de goda, i Aldrig fucka upp är det inte så enkelt. Inspirerad av James Ellroy skapar Jens Lapidus en egen genre, Stockholm Noir. Det Ellroy gjorde med femtiotalets Los Angeles i böcker som Los Angeles konfidentiellt och Den stora tomheten, gör Lapidus med Stockholm idag. Och perspektivet är the bad guys. Totalt.

". Han skriver rappt och bra, inte frågan om annat. Jag är imponerad av hans kortform och framför av att tycks ha tagit till sig förortssvenskan, Rinkebysvenskan som det hette för några år sedan. Mmm jag gillar den så läs eller lyssna på den.

En vecka går fort men ack så avkopplande det var. Jag hade som vanligt packat för mycket kläder. Det var för varmt för att ha långbyxor på kvällen vilket resulterade i att jag hade ett par shorts jämt och varierade med topparna.
Det var ett barnvänligt familje hotell med massor av aktiviteter för kidsen. Ett sånt ställe som kanske i framtiden blir aktuellt.  Jag tyckte att det var lite jobbigt att flyga buken kändes enorm. När maten skulle serveras och borden fällas ner så satt jag fast.



Tre och en halv timma med flyget sen var vi nere i värmen. Vattnet enligt pappas mätning var 26,5 grader varmt. I solen var det 30 grader. Jag badade väldig mycket och njöt i det salta vattnet. Jag flöt bättre nu än vad jag brukar men effekten av den stora buken blev i det salta vattnet att fötterna åkte upp och huvudet ner. Det gjorde det lite ansträngande att simma. I polen märktes dock ingen skillnad där simmade jag som vanligt och deplacerade normalt...

                        

Ja nu är det bara några timmar kvar tills planet lyfter mot Kreta. Det känns helt underbart att få komma ner till lite sol och värme. Bada i havet och äta massa god mat.
Imorse tog jag mig an uppgiften att byta ut en vanlig kontkat till en kronkontakt. Claes visade mig i går så nu hänger alla tre lamporna i fönstret och lyser så fint. Hm man kanske skulle bli elektriker.

Tur som tokiga hade vi när Urban kom larvande ner för skogsvägen med sin 15-tonnare i förra veckan efter att ha grävt för en radiomast som ska byggas ett par hundra meter in i skogen (bättre mobiltäckning :-) ). Claes skubbade snabbt ut och fick bokat ett litet jobb som gick ut på att gräva undan stubbar och stenar så att vi kan bygga en liten fin vedbod/redskapsbod nästa år. Claes ojar sig för att vedhögen ligger och ruttnar och att det är bökigt att ha kärran i garaget. I tisdags kväll dök Urban upp och satte igång. Härligt att se! Claes snodde runt och pekade med ”H1:an” (skyffeln) och stubbar och stenar var snart förpassade till en liten prydlig hög vid tomtgränsen. När grävningen var klar så larvade Urban tillbaka och parkerade maskinen utanför vårt garage i väntan på den dag då trailern kommer förbi. Fritz tog tillfället i akt och gjorde en ”översyn” av maskinen och konstaterade snabbt att ovanpå motorkåpan var det varmt och skönt och dessutom hade man bra utsikt!

Nu har vi börjat projektet Badrum. Våran mycket goda vän Magnus hjälper gärna till. Han har ganska nyligen helrenoverat sitt badrum och min slutsats är att han lärt sig väldigt mycket som kan komma oss till gagn. Först skulle de lägga ut värme slingan så jag och missarna inte behöver frysa om fötterna när vi går på golvet. Det tog lite tid och är krångligare än vad man kan tro.

Sen började springet upp och ner för trappan blanda bruk och mera bruk. Jag är glad att vi inte har lagt vårt ek golv ännu för det blir smutsigt. Skönt att vi ska renovera trappan så den behövde vi inte heller skydda.

Flytspackling i säg kanske inte är så svårt men nu gäller det att få rätt fall i badrummet man vill ju inte ha vatten överallt. Magnus mätte och kontrollerade tills han var nöjd med resultatet. Tack Magnus det gjorde du jätte bra !