Anna i Sandared

Har precis lyssnat färdigt på Jens Lapidus andra bok Aldrig fucka upp. Jag kan varmt rekomendera dem. Men läs dem i ordning. Snabba cash ska nu bli film oxå  spännande.



Snabba cash är en spänningsroman för 2000-talet, en skildring av samhällets mörka sida där känslokalla psykopater som saknar spärrar styr. Med ett rättframt språk och imponerande berättardriv skildrar Jens Lapidus brottets obönhörliga logik mitt ibland oss. På Stureplan, i Sollentuna, i villaförorterna. Det är en bild av Sverige som anas i medierna, men som vi inte riktigt vill kännas vid.
JW är stureplanskillen som säljer kokain på de hetaste inneställena. Överklasskillarna han hänger med anar inte att han är en uppkomling som ljuger om sin bakgrund. Han vill vara som dom.
Jorge är latinon som kan allt om koks och som går i land med en osannolikt tjusig rymning från Österåkeranstalten. Väl ute planerar han en grym hämnd mot dem som satte dit honom, juggemaffian med Radovan i spetsen.
Mrado är underhuggare till Radovan. Tidigare var han en av krigsförbrytaren Arkans fruktade pojkar. Det enda han kan: att tortera och plåga utan hänsyn.
Dessa tre mäns vägar korsas på ett ödesdigert sätt som bara kan sluta i en kamp om liv och död. Vägen dit går genom de finaste salongerna på Östermalm, genom fängelser och de tyngsta kriminella gängen, genom skitiga förortsbordeller där flickor hålls fångna, ja, kort sagt, genom ett helvete. Och varför? För snabba cash!

Det är nya karaktärer, helt nya huvudpersoner. Men det är samma Stockholm, samma undre värld, samma bossar i toppen. Juggebossen Radovan härskar fortfarande. Och nu, i Aldrig fucka upp är det även snutarnas stad, de verkliga snutarnas verkliga stad.
Det är initierat, detaljerat och skrämmande. Grymt trovärdigt. Med skoningslöst driv skildrar Jens Lapidus de kriminellas egen logik som ingen annan tidigare gjort. Vi vill ju helst att det ska vara svartvitt, de onda mot de goda, i Aldrig fucka upp är det inte så enkelt. Inspirerad av James Ellroy skapar Jens Lapidus en egen genre, Stockholm Noir. Det Ellroy gjorde med femtiotalets Los Angeles i böcker som Los Angeles konfidentiellt och Den stora tomheten, gör Lapidus med Stockholm idag. Och perspektivet är the bad guys. Totalt.

". Han skriver rappt och bra, inte frågan om annat. Jag är imponerad av hans kortform och framför av att tycks ha tagit till sig förortssvenskan, Rinkebysvenskan som det hette för några år sedan. Mmm jag gillar den så läs eller lyssna på den.