Claes och Annas Blogg

                             -Din boj i bukten

Så var det då återigen dags att i goda vänners sällskap och med champagneglaset i färdigställning, följa inringningen av det nya året på Svt från Skansen. Inte utan en viss förväntan över vad Malmsjö skulle hitta på för recitatoriska irrfärder när han kommit ett par strofer ner i Nyårsklockan. Med sjunkande hakor kunde samlingen dock konstatera att karl'n kör näst intill spikrakt vilket sannolikt utlöser viss panik i svt:s kontrollrum när de konstaterar att "shit, vi ligger 15 sek före!!!" (förra året landade ju Skansen i nyåret 12 sekunder efter resten världen). Malmsjö maler på som ett skenande Pater Nosterverk och plockar in lågt hängade frukter från händelseträdet 2011 i mixen och snart är han framme vid vägs ände. Teknikerna svettas...Kameramännen svettas...producenten svettas...det här går åt skogen!
Så bryggar Malmsjö upp till kadensen och utbasunar:
-Ett, två, tre (aha, han räknar upp till tolv, kul grej som omväxling), fyra, fem, sex, sju, åtta, nio, tio, elva, tolv....*blink* *blink* ???
-Öööhh, det blev för tidigt (men vaffan) GOTT NYTT ÅÅÅÅRRRR!!.

Här förväntade vi oss det sedvanliga vrålet från Skansen, men det var märkligt tyst. Sannolikt var människorna där lika förvirrade som vi, är klockan slagen eller vad!? Jaja, skål på er och så gör vi som Kungen, vi vänder blad.






GOTT NYTT ÅR och GOD FORTSÄTTNING!

//C

Enduroåkare talar om Sixdays och om hur hård den tävlingen är och nog är det tuffare än att plocka 6 cacher i Hyssna under en regnig eftermiddag. Analogin finns där dock, ute i skogen, antalet är 6, mental skärpa och närvaro krävs. Med det sagt så får vi komma till saken - Clara  behövde en ny säng så Blocket skannades efter en bättre begagnade Växasäng och se, det fanns en i Hyssna!
Vi hade ursprungligen tänkt oss en vildcamparhelg någonstans, men givet att vädret sög i hela den fria världen så fick det bli sängköp i Hyssna och då passade vi på att ta med oss fika och ta ett par cachar när vi ändå var igång. Vi gick ut hårt med en multi vid Hackabron i Glafsered och tog oss sedan neråt gamla kyrkan, Torshalls grotta och så vidare. Vid gamla kyrkan var det bröllop å färde. Det första vi såg på vägen ner var en blankpolerad nordsvensk häst, ett magnifikt djur och nog det största jag har sett (Som Anna sa  till mig vid ett tillfälle under vår första tid tillsammans :-) ). I alla fall, nere vid kyrkan så började det strömma till av diverse bröllopsdeltagare, allt från rangliga ungdomar med sina gamla konfirmationskostymer med för korta ärmar och byxben till kostymvana män med grå tinningar och stora magar. Upprisslade damer trippade över den våta gräsmattan och stack klackarna djupt ned i den Västgötska myllan vid varje steg. The Hillbillies med GPS i näven sågs som ett främmande -och inte helt välkommet- inslag i landskapsbilden, det var tydligt. Vi fixade cachen snabbt och lätt i alla fall och sedan kunde vi drypa av. På vägen upp mot downtown Hyssna fick vi se hästspannet och det var inte en utan två nordsvenskar förspända en liten sulky (som en V8 big block i en Trabant). En grann syn i alla fall. Efter lite ytterligare cachande i grannskapet så tog i oss bort till Kvarnen i Melltorp för att fika och ta en sista cache. Clara var i storform för hon fick korv och choklad och det fanns massor med leriga vattenpölar att hoppa i. En toppendag helt enkelt!



Efter fikat så var det då dags att ta sig ner till Kvarnens café och gissa vad vi ser där, jo hela bröllopsföljet på uppmarsch - Klockrent! Vi hade i alla fall ett par minuter att njuta av utsikten innan en stressad toastmaster började susa runt och hälsa folk välkomna (kanske hade varit läge att försöka bli inbjuden, men de verkade vara en tight bunch så det hade nog blivit svårt). Vi fick några bilder på vattenfallet i alla fall och det är ett vackert ställe som kan rekommenderas om man har vägarna förbi.





Notera stenmuren på bilden nedan, det är den väg som man normalt ska ta för att komma ner till cachen. Det föreföll emellertid direkt olämpligt- eller åtminstone som ett flagrant etikettsbrott att "ursäkta" sig fram genom hopen av bröllopsgäster för att komma dit. Vi fick helt enkelt går runt- över bron - till andra sidan Surtån och så fick Claes vada över till holmen. Tur att man var utrustad med stövlar med höga skaft!




När vadningen var avklarad så for vi iväg och  köpte sängen.

Clara sov i den i natt och uppenbarligen väl för inte förrän 07:11 gengjöd trakten av det sedvanliga primalvrålet "aaaaaaaaaaaaaaaaaAAAAAAAAAAAAAAAAAAaaaaaaaaaaaaaaaaa" i stigande och sjunkande ton. Det är Claras senaste påhitt för att vi ska vakna och på så sätt tycker hon sig har krattat manegen för en bra start på dagen.

//C

Tjohoo, idag klippte vi våra första geocachar. Vi tog den på galgbacken i Borås och den vid träbron över järnvägsspåren. Den första var en trevlig och lätt cache som det inte var några problem att ta sig till med Grodan. Den andra- träbron- var inte så knölig heller, men den är riktigt finurlig och seriöst ditlagd. Rekommenderas!
Efter framgångarna på cacheområdet så kände vi oss värda lite lunch så vi gick upp på "Ramnahöjden" (gamla hus och kyrkan) och åt korv med bröd. Riktigt bra, eller som man säger i Norge: Konge!



Vi hade tänkt att gå förbi fågelplatsen och mata svanarna lite (man fyller ju 40 i år så det är väl lika bra att börja öva). Clara började dock visa tydliga trötthetstecken genom att kategoriskt besvara alla frågor med "Neeeej, iiiinte" så det var redan hissat gult flagg när vi bröt upp från lunchen. På vägen ner mot fågelplatsen så kom vi att passera en lekplats och Clara satte hälarna i backen och krävde att få leka och visst, helt ok (beats feeding the birds liksom). Clara for runt bland gungor och redskap som en besatt i 20 minuter. Vi började då tycka att det var dags att dra vidare och började signalera detta till Clara som då bara ökade tempot och nu med en grön dödskalle ångades upp ur brallorna. Fågelmatningen ströks omgående ur programmet och vi koncentrerade oss på att transportera en dödstrött och tokförbannad tvååring som stank som ett utedass de sista fyrahundra metrarna till bilen.
Nu är det kväll och dags för mat och sova.

Vi avslutar med att gratulera Jörgen Brink till det andra raka Vasaloppsguldet. Han körde på 3:51:51 inklusive en dryg halvmil med en stav. En stark prestation konstaterar vi från bänken.

//C

En fin fin dag för att vara ute och plira i solljuset, sniffa i vinden och konstatera att våren är på gång! Jag och Clara var nere vid hennes lekplats och filurade lite. Clara satte igång att gunga och åka rutschkana och jag fick ett ryck och kuperade sälgen som står på baksidan och tjänstgör som fågelbordsträd. Vi höll på i över en timma därute och sedan såg jag att Clara var på väg upp mot och runt garaget. Jag fortsatte med mitt och när jag kom upp och började ropa efter henne så kommer hon ut från slussen och berättar att hon gått in. Hon förklarade att hon var alldeles genomblöt, att hon frös och underströk detta genom att huttra teatraliskt. Klok unge som går in själv när hon fryser.  På eftermiddagen- efter ett par timmars jobbjobb- tänkte jag koppla av med att skjuta plink en stund, en syssla som skärper sinnets spänst och gör handen stadig. Clara zoomade direkt in att jag var på väg ut och kastade sig i motsatt riktning- mot slussen- för att dra på sig ytterkläderna för hon ville åsså gå uuuuut!! Jaja, det blev inte så mycket skjutet, inte tillrådigt när det finns en tvååring lös på ägorna. Vi gick ner och gungade lite, åkte rutschkana och klättrade på klätterväggen. Riktigt kul och Clara kraxade av skratt och var allmänt i god form. Jag gick in efter ett tag medan Clara fortfarande var kvar ute. Efter 10-15 minuter tittar jag ut och ser att hon har lyckats släpa fram sin gräsklippare. Den susade hon runt med i snön med katten Fritz som en tjock hoppgroda efter. Gräsklippning redan i mars...



Nu har dagen gått över i kväll och i skrivandets stund så sitter jag och lyssnar på BTO, Kanas, Uffe Lundell mfl. på Spotify medan Grodan tittar på Nicke Nyfiken. Gôtt flow nu.

Trevlig lördagskväll!

//C

Jag och Clara var hos farmor och hälsade på idag. Riktigt kanonväder som inbjöd till skidåkning på sjön Lången så jag tog mig en tur. Det blev bara 4 km på de gamla Edsbyn-laggarna, men det motsvarar säkert 8 km med vanliga skidor. Urskönt i alla fall.



Hittade en bild till som jag tog när jag och Magnus var ute en sväng på nyårsdagen, passar bra in på temat härliga dagar på skidor...



När vi ändå är inne på skidåkning så var jag uppe en sväng i Nordtorp igår. Spåren var ok om man betänker vädret som varit sedan nyår och speciellt för ett par veckor sedan då det regnade och blåste rejält. Spåren är omlagda lite mot tidigare och jag missade den första omledningen och susade ut i skogen och hoppsan vad mycket skräp det låg i spåren. Efter en kilometer satt halva skogen fast i vallan så att det t.o.m började bli bakhalt. Mitt eget fel eftersom jag missade att ta den nya vägen, men så är det. Vädret var ju helt guld så det vara bara att njuta och tänka "bra träning, bra träning". Lite tungt var det faktiskt eftersom det inte blivit någon åkning på 5 veckor p.g.a. resor, väder och förkylningar. Dåliga ursäkter egentligen (Som de säger i Texas: Excuses are like a**holes, everybody's got one)!
På tal om Texas, så utreds det nu i fullmäktige om det ska satsas på spårvagnar i  Borås. Helt grymt, bort med paddbussarna och fram med spårvagnar! Med en förstulen tanke riktad åt de lokala miljövärdena så frestas jag att tro att trafiken på Kungsleden skulle vara en lägre hängande frukt i det sammanhanget. Nåväl, den som lever får se...

Ha en fortsatt underbar kväll. Om 12 timmar är det dags igen för en ny vecka full av möjligheter!

//C

I går bar det av med picknickkorg till lekplatsen i Annelundsparken. Anna hade plockat med varmkorv i en thermos (genialt!), varm choklad och lite annat att gnaga på. Vädret var riktigt fint och Grodan var i storform och susade runt och skulle "dynga" (gunga) på allting. Förutom gungor så finns det några rutschkanor också varav en riktig feting - Ett stort rör i rostfritt stål som lutar ganska brant. Det var en liten pojke (något år äldre än Clara) där med sin farmor och farfar. De förmanade honom strängt att inte åka med huvudet först, vilket var klokt för på marken hade det byggts upp en hyfsad isvall som det säkerligen blivit effektfullt att smälla ansiktet i. Nåväl, pojken for ner som ett skott på rumpan genom röret och var väldigt nöjd. Nu hade dock Clara zoomat in det hela och närmade sig beslutsamt. Jag gick ner till mynningen för att ta emot och farmodern stod också där. Helt plötsligt kommer grabben ner med huvudet först, men lyckas precis vrida sig så att han dunsar ner på ryggen och farmodern bannar honom för att han  åkt med huvudet först. Pojken ser olycklig ut och mumlar något om att han "inte hunnit sätta sig riktigt". Ingen förstod vad han menade, men sekunden senare kommer Clara som en kanonkula genom röret- med huvudet före. Jag hinner precis fånga henne innan hon ska till att bekanta sig med isvallen. Jag slås av tanken att Clara kan ha uppmanat pojken att komma iväg snabbt genom att så att säga ge honom en "knuff i rätt riktning" med följden att han for iväg med huvudet före. Vi lär aldrig får veta...







Det var en riktigt fin eftermiddag.

Vi får se vad vi hittar på idag, det blir ju riktigt fint väder idag också!

//C

Så var det nytt år igen, härligt! Som vanligt ringdes det nya året in framför SVT:s kameralinser och Malmsjö gick igång med en kavalkad med reflektioner av tidvis hög abstraktionsgrad och språkligt kullerbytterande, allt inramat av en våldsamt överdriven teatralism. Varför ska det vara så, det låter ju som killen reciterar Macbeth i stället för att hålla ett nyårstal till svenska folket? Nåväl, han skötte sig rätt bra ändå i jämförelse med tidigare år då han gick helt vilse i teatralisk svulstighet och bitvis bara stod och morrande och ruskade på kinderna tills han hittade rätt textrad på promptern. Detta resulterade i att Sverige för en liten stund uppdelades i två tidszoner där Skansen låg 10 sekunder efter övriga landet in i det nya året för killen inte hann snacka klart innan tolvslaget. Den här gången var det snarast killarna i studion som inte hade koll på klockan utan for lite fram och tillbaka... Nåväl, övriga inslag under kvällen var ju det något obskyra mexikansk-romska sång- och dansbandet som värmde upp en svinsur Tommy Körberg. Gamle Tommy såg ju inte nöjd ut och tacka för det när han var insvept i en päls så att han knappt såg ut (måste vara som att sitta i en kängurupung och kika ut). Intressant klädval i dessa tidevarv förresten...

En fantastisk nyårsafton var det i alla fall, först med besök i Fristad hos Magnus& Malin där det var skridskoåkning och korvgrillning som huvudnummer. På kvällen var det kalas hos Reimers. Riktigt bra och trevlig nyårsafton (som vanligt). Stort tack till er alla!
Yttermera ett stort tack till alla som skickat julkort! Vi har inte lyckats få iväg några julkort själva så där har vi potential för kommande säsong.

Gott nytt år och god fortsättning, kära vänner!

//C

Hur tar man sig ut i skogen när det är 50 cm snö? Svaret är helt enkelt: Breda träskidor!
Undertecknad diskuterade saken med Magnus Carlander och han lyckades hitta sina gamla Vita Blixten så lyckan var ju total på den fronten. Hur skulle jag göra då? Skidor i butik är ju bara att glömma, de är tydligen slut i hela Europa. Då slog det mig: Farsans gamla Edsbyn Skimaster ligger kanske kvar under taket på garaget ute i Mossen?? Saken kollades upp och jajamen, de fanns kvar! Jag och Clara susade iväg upp i går och fick tag i dem, riktigt bra skick för att ha legat där uppe i 30 år. Spann fanns det kvar och spetsarna var fortfarande böjda. Hem och valla och så var det dags för premiärturen. Sist jag stod på ett par längdskidor var 1978 så det var inte snyggt, men stundtals flöt det ändå på i djupsnön så jag var rätt nöjd och det vara bara att köra fullt. Tänkte på gamle Thomas Wassberg som var förbannad på alla som körde taktiskt och sedan gick om honom i sista backen- Alla skulle köra fullt från början, ingen taktikåkning! Nåväl, riktigt kul var det och välbehövligt för den gamla kroppen att få komma ut. Moffa dyker upp idag och jag får låna hans skidor så det kan bli lite spåråkning också. Jag får väl börja med att försöka att få till en någotsånär vettig åkteknik innan det blir aktuellt med fortåkning. I slutet på säsongen så kanske det blir till att ta till den Wassbergska "ur spår-tekniken" d.v.s att puckla på framförvarande med staven så att han flyttar på sig. Tänk när killen tog guld på 30 km i Oberstdorf 1987 utan mössa och utan handskar! Stenhårt!

//C

Svarvhult live:
Mördarmorgan har bespetsat sig på en ekorre som vågat sig fram för lite förplägnad vid det Svarvhultska fågelbordet som dignar av nötter, solrosfrön och talgbollar. "Mången"- som Clara kallar honom- hade placerat sig strategiskt på vårt måleribord ute i slussen och fick så syn på skvirreln och krävde genast att bli utsläppt. Nu har han legat blickstilla i 20 minuter och lurpassat. Skvirreln noterade hans inträde på arenan, men brydde sig inte om honom utan fortsatte att slafsa i sig.



Morgan verkar helt klart fundera på vad han ska göra- En smygande framryckning som avslutas med en språng eller ett dånande frontalanfall á la Balaklava?  Han funderar och funderar, klart anfäktad av beslutsångest och vankelmod. Nu gjorde han ett anfall!! Han klättrade upp en bit i trädet med den enda påföljden att fåglarna och ekorren flyttade sig en bit högre upp. Antagligen var denna halvdassiga insats mer betingad av stolthet och heder snarare än med en seriös föresats att ta ekorren. Morgan vet mycket väl att han inte har en chans att ta en ekorre uppe i ett träd. På marken är dock oddsen helt annorlunda och man skulle ju kunna tänka sig att skvirreln skulle tappa konceptet och vräka sig ut i luften och ner på marken, men icke.

Efter att Morgan retrierat tillbaka in i huset och skamlöst satt sig att äta ur sin skål som kommer Fritz susande- eller snarare lufsande och sätter sig under fågelbordet. Snacka om att inta en central position. Som ett led i sin oklara stealth-strategi så sätter han sig med ryggen åt fågelbordet, antagligen tror han att om inte han ser fåglarna så ser inte de honom. Eller nåt...
Till undertecknads stora förvåning så hoppar faktiskt två nötskrikor ner på marken bara dryga metern från Fritz som sitter som bara sitter där med käften öppen och tuggar luft. Helt obegripligt, kattfan gör alltså ingenting!? Man kan ju rimligtvis förvänta sig någon form av primitivt betingad reflex att anfalla, men icke. Han bara glor och fåglarna är antagligen lika förvånade de. Västgötaklimax? Ja! Respekt? Nä!




//C

Alla fåglar som är hungriga är välkomna att ta del av det som bjuds. Här i Svarvhult ska ingen behöva vara hungrig. Ett varnande finger är dock katten Morgan (Mördarmorgan). Ett signalement är väl på sin plats. Han är röd och väldigt snabb, så se upp.

Julen närmar sig med stormsteg och vi renoverar i den takt vi förmår. Det värsta är i alla fall gjort nu. Claes var tvungen att hacka ner en betongkula för att golvet skulle bli jämt. Cementdammet yrde och trängde igenom alla springor och dimman i vardagsrummet var säkert jämförbart med slaget i Lutzen.






Jag jobbar nu i helgen så häromdagen smygstartade jag och fixade till adventsljusstaken.




Cleas är också en julfantast och om jag inte minns fel så började han dricka lite glögg redan 1:a november.

"Det är genom lidandet man utvecklas", säger de stora filosoferna och då kan jag säga att jag har utvecklats rejält de senaste dagarna. Sjuk som ett as sedan i torsdags och jag som hade hoppats på att kunna jobba undan i slussen i helgen med att skruva upp den sista gipsen och bila ner en del av betongolvet som husets förre ägare lyckades gjuta som en dubbelkrökt yta. Man undrar: Hur är det möjligt och hur fan tänkte karl'n??
I alla fall så har Anna har stöttat upp och tagit hand om Grodan - som för övrigt varit i storform - de senaste dagarna. När jag sa till Clara att "Pappa är sjuk" så sa hon direkt "pappa suuuuk... siiin rumpan...ont" fritt översatt menade hon att jag skulle få medicin i rumpan och att sådan gör ont. Hon fick Ipren-suppar när hon var mindre och tydligen sved de i häcken på henne (nu kör vi Alvedon i stället) så den kausaliteten peggade hon direkt. I alla fall så gick Anna runt och småskrockade, lätt upplivad av tanken på att jag skulle köra med stolpiller som svider! Nåväl, jag hittade ett par go'a kort på Grodan som jag lägger ut SAMT en bild när jag och Anna hade risslat upp oss för att gå på PBs 150 års jubileum.






Dags för ryggläge igen. So long!

//C

Igår var vi uppe på fästningen igen och köpte in oss på en guidad tur. Guiden var lite nervös, men gjorde sitt bästa för att hålla hjorden samlad. Tyskarna hade fullt fokus att tajma sina översättningsband med var vi befann oss och under idogt fipplande med detta så drev de iväg ut i periferin och guiden försökte sig på ett par kaserngårdsryt för att få dem tillbaka. Tyskarna lystrande - nog mer till tonläget än språket-  och anslöt lydigt i leden igen (nervöst viskande sinsemellan om hur tusan de skulle få till synkningen av bandspelarna). Skit i det, alla vet ju att om kartan inte stämmer med verkligheten så gäller kartan. Verkställ!



I alla fall så hade de kryddat guidningen med en filmvisning med färgstarka namn som Stefan Sauk och Lena Endre i rollerna (hade Thor Modéen och Åke Söderblom varit i livet vid tiden för filmens inspelande så hade de varit självklara också). Storyn gick ut på att ryssarna hade anfallit och trängde in i landet och hotade Karlsborg. Det brôtade och levde och när det var som mest spännande så kände och meddelade Grodan att nu var det tråkigt! Kex funkande inte, viskande beskrivning om vad som hände funkade inte, sitta i mammas knä funkade inte... Allt var kass! Det fanns bara en sak att göra och det var att ta med Grodan ut på gården igen där hon genast glatt susade runt och kastade sig över stenar, pinnar och annat intressant som naturen hade att bjuda på.





Efter rundturen gled vi tillbaka till vagnen och käkade lunch. Eftermiddagen var kanon, varmt och med strålande sol. Vi låg på stranden hela eftermiddagen och Grodan visade sina talanger i vattnet.








Skitväder idag så vi skjuter ut oss från Karlsborg och drar till Linköping. Där blir det äventyrsbad i eftermiddag och i morgon skulle det bli bra väder igen så då tänker vi oss att åka till Bergs slussar.

Tjoo!

//C

Karlsborg! Namnet ligger som en klunk kall pilsner i munnen... Den gamla militärbyn på Vätterns västra strand bjuder på betydligt mer än kräkningar under intervallträningen och stukade fötter i linbanan. Här finns också en fantastiskt vacker natur och nästgårds ligger den gamla industrimetropolen Forsvik. Vi började dagen med en stadig frukost och sedan susade vi ner till turistbyrån för att förbereda för vår första Geocache!





Geocache-resan var på ca 25 km och bjöd på en riktigt härlig tur runt Bottensjön. Mycket vackert och dessutom perfekt väder med 22° och bris från sydväst. Det var en spännande och trevlig tur som bl.a. också förde oss genom nämnda Forsvik där vi tittade på det gamla bruket med sin vattenkraft (mumma :-) ), gjuteri och dessutom Göta Kanals äldsta sluss (1813).



Vi hade till och med tur att tajma in en slussöppning! Grodan ville springa omkring själv på slussvallarna och blev som vanligt skitförbannad när hon inte fick göra som hon ville utan måste hålla pappa i handen.



Geocache, utbrister någon! Vad är det!? Jo, det är det senaste inom outdoor recreation (säger Anna). Man tar sig runt en bana med hjälp av GPS där det finns "skatter" utlagda på vissa koordinater. I det här fallet var det 6 positioner som skulle hittas och skatterna bildade en kodad symbolserie som sedan avkodades med nyckel uppe på fästningen. Mycket dramatiskt!







Efter Geocachen var vi både hungriga och klibbiga så det blev ett kort pit stop på Sibylla vid kanalen och sedan drog vi ner till stranden och tog ett bad. Grodan fick hoppa från kanten av bryggan och var väldigt nöjd med detta. När pappa kastade henne upp i luften tjöt hon av förtjusning...



Reservhuvudstaden ja... Namnet kommer sig av att på tiden när det begav sig d.v.s i början av 1800-talet så ansågs en rysk invasion omöjlig att stoppa vid gränsen så ett starkt försvar inne i landet skulle finnas och Karlsborg skulle vid en sådan händelse hysa kung, riksdag och hela konkadongen. Sveriges andra huvudstad således. Man ska ju komma ihåg att 1809 hade vi precis fått på skallen av ryssarna i Finska kriget och förlorat hela Finland (och Åland) som varit svenskt sedan 1200-talet. En händelse vars minne firades (!!?) förra året. Sverige är sannolikt det enda landet i världen där man firar ett krigsnederlag och ett landavträde på ca 400 000 km². Nåväl, så är storyn i alla fall. Nu är det dags att ta kvällen. Grodan missade sin middagslur idag och vart r-ä-t-t- t-r-ö-t-t och däckade utan prut ovanpå täcket till sin säng. Vi får fixa till henne innan vi nattar oss.
Just nu sitter vi utanför vagnen och slappar och lyssnar på ett live-band från ABF som kör en räcka proletärvisor om hur jävligt allt är för arbetaren *suck*. Om de ändå kunde ta och riva av ett par gamla Johnny Cash dängor...

//C
Ps. Undrar om man vågar hoppas på en Fåret Shaun- The movie Ds.