Anna i Sandared

God fortsättning, det nya året kommer med barnskrik ialla fall för mig. Föräldrar livet är som det är. Jag hade väl en uppfattning om hur det skulle bli att vara mamma och jag tycker att jag tar det med ro. Jag märker att mina utbrott och gråt attacker ökar med  sömnbrist. Humöret är förövrigt ganska svajigt något som Claes allt som oftast märker av. Han är för övrigt på jul jakt och blir borta ett dygn. Den här jul jakten har han pratat om sen typ i somras och jag har sagt att det är ok. Och det är verkligen ok. Nu imorse tänkte jag  vad ska vi äta till middag då kom jag på att Claes inte kommer hem ikväll. Jag hade redan glömt att Claes var på jul jakt. Här om dagen insåg Claes att det kommer att bli si sådär med nattsömnen ett tag framöver för våran del. Det syntes lite lätt panik i ögonen och jag tröstade med att vi tar en dag i taget. Senare samma kväll han hade redan glömt att sömnbrist är en färskvara och frågade om vi inte kunde gå på julotta i Borås. Jag tittade på honom med häpen blick och mumlade att då får han allt gå själv. Spädbarns föräldrar kanske inte ska höja kraven utan snarare sänka dem. Jag gillar ju att jämföra saker och en natt låg jag vaken och väntade på att Clara skulle vakna och få mat. Då infann sig en liknande känsla den jag har på jobbet när jag kan ligga och vänta på att sökaren och larmet ska få mig upp ur sängen. På jobbet sover jag ytligt och vaknar lätt och minsta pip. Nu här i min egen säng sover jag drömlöst vaknar vid mista gny och är redo för att rädda Clara från sin överlevnadsångest.

God jul

Janson står i ugnen och lagar till sig. Hoppas att den blir bra. Vi ska till brorsan imorgon på lite jul lunch och samkväm det ska bli trevligt. Det brukar vara uppesittarkväll så här dan före dan men lilla Clara får bestämma. Hon är betydligt mera vaken nu och har väldigt bestämmda åsikter om det mesta som rör mat och sömn...

 

Lilla Clara/Grodan/Skrottan håller oss sysselsatta må jag säga. Hon är snäll för det mesta men har lite synpunkter på tillvaron då och då. Hon uppskattade inte att jag åt chili con carne då sa hon ifrån ordentligt och höll pappa Claes uppe hela natten med blöjbyte varannan timma. Claes var alldeles stel i blicken till slut (stackarn, haha... ). I dag var vi nere på Boda sopstation med en släpkärra skräp- förhoppningsvis den sista för en tid framöver-  och Clara var naturligtvis med och satt och sov i sin bilbarnstol. Det festliga är att då hon sträcker på sig så åker hennes mössa ned över ögonen och då gör hon de mest lustiga grimaser eller "trynen" som Claes kallar dem. Faktiskt så lyckades hon vid ett tillfälle få till en grimas som gjorde att hon starkt påminde om den lilla gula tomten i Eniro-reklamen. Claes tyckte det var hejdlöst roligt och skrockade förtjust och jag får väl erkänna att jag tyckte det var ganska roligt också... Snäll och go' är hon i alla fall, Lilltjejen och hon har sovit själv i sin säng ett par nätter. I natt fick hon dock sova i vår säng för en sån resa som vi hade senast hade vi bara inte orkat med. Katterna Fritz & Morgan har börjat vänja sig vid henne nu och Morgan vågade sig ända fram för en sniff idag, men han pilade snabbt iväg, men i brådskan såg han inte Fritz som satt och slickade utan vara nära att krocka med honom och Fritz passade så klart på att ge lillbrorsan ett tjuvnyp.
BVC-sköterskan var här och gjorde ett hembesök redan kl 10 på morgonen det var inte helt lätt att gå upp ur den varma sängen för att duscha och klä sig.  Favorit byxorna som jag haft de senaste sex månaderna åkte på igen tillsammans med en Ramones T-shirt. Jag konstaterar mycket belåtet att mina ben ser riktigt slanka ut. Jag har helt enkelt kissat ut 15 kg vätska på 10 dagar.  Helt underbart.
BVC-Sköterskan informerade lite allmänt och gjorde en nakenvikt på Clara. Hon vägde 3170g och har ökat i vikt, skönt. Hon gillade inte att bli avklädd som vi redan vet och kissade i ren protest ner vågen.

Så var det äntligen dags att bli föräldrar. Helt overkligt kände att det skulle bli helt fantastiskt att se det lilla livet som stökat och sparkat i min mage. Förväntningarna blandades med rädsla och jag längtade igentligen bara tills vi skulle få komma hem med Clara och det första steget var över.



En frisk och fin liten flicka som vi längtat så mycket efter!! Lilla Clara kom till världen ganska odramatiskt och allt gick bra. Efteråt var det dags för vägning och mätning och det lilla trollet vägde 3280 g och var 48 cm lång. Claes var våldsamt stolt och gick runt i korridorerna och bar på Clara och förundrades till en början att ingen tycktes ta större notis om detta A-barn tills han kom på att personalen på förlossningen sett tusentals liknande små knyten förut (inget så vackert som vårt förstås :-) ).



Lite valhänt var det somvi bytte packning på Clara första gången. Hon skrek i högan sky och tyckte att detta var det värsta. Claes har dock fått bra snits och nu är det mindre gråt och tandagnisslan (hon har inga tänder, men ni fattar...). Även påklädning var lite meckigt för flickebarnet skulle prompt ligga i grodställning med händerna i ansiktet och benen uppdragna, men efter lite tråcklande och lätt lomhörd så var stassen på och Clara mös då hon slapp ligga naken till allmän beskådan.



Clara i grodställning...



Den stolte fadern...



Vem är Clara lik då undrar vän av ordning? Sanningen att säga så är det svårt att säga, det är helt klart en blandning. Claes öron har hon och Annas haka. Hon har Claes fötter och verkar även ha hans fingrar. Ansiktet liknar mest Annas till formen.

Ja nu är det inte långt kvar tack och lov. Magen är som ni ser stor och alltid i vägen. Jag har lite olika saker som jag ser framemot:
Längtar tills jag kan sova på mage.
Vända mig om i sängen utan att det blir ett projekt.
Gå trappan upp till övervåningen utan att bli andfådd.
Ta på mig skorna obehindrat.
Ja listan skulle kunna göras hur lång som helst. Nu för stunden hoppas jag att hostmedicinen hjälper så jag får sova inatt.

Svarta lögner rött blod. Är Kjell Erikssons senaste kriminalroman som jag just nu lyssnar på. Jag kan rekommendera den och ger den tre plus av fem.



Handlingen:

Uppsalapolisen Ann Lindell är duktig på brottsfall men dålig på att leva. Den ende som egentligen betyder något för henne är sonen Erik. Men så, på sensommaren 2007, träffar hon en man. En journalist vid namn Anders Besch. Med honom upplever hon en tid av stormande passion. Så plötsligt reser han sin väg, utan att säga vart.
Kort därefter hittas den hemlöse Bosse Gränsberg ihjälslagen på en vägslänt utanför Uppsala, i närheten av den övergivna redskapsbod där han bott. Ett alltför vanligt mord. En människa i samhällets utkant mister livet, troligen för någon olycksbroders hand.
I Gränsbergs ficka finns en lapp med ett telefonnummer.
Under en morgonsamling på våldsroteln får Ann Lindell en chock. Telefonnumret man fann hos den mördade går till Anders Besch. Lindell kan inte förmå sig att berätta om deras relation och hennes position i spaningsgruppen känns allt mer ohållbar för varje dag.
Det visar sig att Besch har åkt till Brasilien där han nästan direkt blir vittne till ett mord. Ann bönfaller honom att höra av sig. Men Besch har ett uppdrag han först måste fullgöra.
Och i Uppsala inträffar händelser som tyder på att mordet på Gränsberg är långt mer komplicerat än man trott.
Svarta lögner, rött blod är en spännande kriminalroman med oväntade vändningar, en mångbottnad berättelse om ett Uppsala bortanför den akademiska staden, där människor drömmer om kärlek och en dräglig tillvaro.
Svarta lögner, rött blod är den nionde delen i deckarserien om Ann Lindell vid Uppsalapolisen.

 

 

Ja i helgen hann vi både lägga golv gå på dop och hosta femtielva gånger.
Claes ser lite sammanbiten ut antagligen är det den svåraste passagen nu ! Viktigt att det blir en raklinje genom alla rum.






Ser ni den raka linjen ! Jag är supernöjd med golvet. Mattlackad enstavig ekparkett. : )


Nu är det lite golvlister och sånt tjafs kvar.



Morgan blir kamouflerad på golvet det är knappt så han syns.