Anna i Sandared

...är en gammal sanning bland de motorkunniga. Det blev idag också handgripligen bevisat; Jag och Clara åkte till farmor för att hälsa på och kolla läget. Farmor beklagade sig tidigare i veckan att hennes fyrhjuling inte startade utan det bara "smällde i motorn". Låter ju allvarligt såklart, men primärt misstänkte jag fel i handhavandet framför tekniskt dito. Jag prövade att  starta och maskinen gick igång, men gick ohyggligt dåligt och verkade helt "sur". Inga smällar i alla fall, men efter tre rejäla försök i minus 15 så packade batteriet ihop också. Av med sadeln för att koppla in startkablar och vad får jag se... Jo, hela luftintagskanalen och hela boxen vid luftfiltret var knôkfullt med kattmat! Kära mor har under en tid utfordrat en strykarkatt i garaget och har under senare tid förundrat sig över kattens väldiga aptit... Förklaringen var alltså att en eller ett antal möss har burit mat från kattskålen och samlat det i ett rejält förråd som händelsevis råkade vara luftintaget till motorn. Helt makalöst, nåt liknande har jag inte sett sedan 2005 då jag vid vårstädning rensade ur 2,5 liter solrosfrön ur kåporna på min motorcykel (det var före Katten Fritz tid)! Mususlingen hade burit dit säkert 4 liter för jag plockade ur 3 och dammsök en hel påse full. Makalös vad de kan klara av de små krypen. I alla fall, efter rensning fick motorn luft igen och startade glatt. Nu är det dessutom slut på utfordringen, nu får kattkräket käka möss istället. Så det så!

Heeij är hälsningsfrasen som går hem för det mesta. Ivrigt vinkande med med en arm och ibland när glädjen inte finner några gränser (mamma hämtar mig på dagis) använder jag båda armarna.



Jag finner stort nöje i att öppna alla lådor och riva ut så mycket saker jag kan. Plastpåsar är spännande de prasslar och går att ruska med. En del lådor får jag inte upp men det hindrar mig inte från att varje dag försöka minst tre gånger om dagen. Det blir en liten springa i vissa lådor och jag har fått ner lite olika prylar (mobiltelefonen) där och jag vill ju självklart ha tillbaka dem.



Oj Mamma har glömt att stänga badrumsdörren här finns mycket roliga saker. Toarullen är inte nåbar men den här lådan ska nog gå och dra ut.



När lugnet har sänkt sig och dagen strapatser är förbi så sitter mamma och pappa i soffan där uppe och kollar på tv, märkligt när man kan sova. Ty sova är det bästa jag vet. Mamma säger att jag har det från henne.



/ Baby C

Målet  för mig just nu att gå ner i vikt och äta hälsosammare. Claras mål varierar, - just nu förstunden är det att besegra pallen och ta sig upp och sätta sig. Det är inte så tokigt jag behöver öva mig på att leva mer i nuet.  Vi skolar in Clara på dagis de här två veckorna och idag så var målet att säga hej då och lämna henne där i 20 minuter. Det gick bra inget gnissel den här gången. När jag kom tillbaka så sken hon upp som en sol och gick genast till mig och lämnade fyra kossor till mig. Tack tack sa jag med stolthet i rösten.



/ Anna

Så där ja, nu är en stenhård 3½ dagars vecka avverkad. Det är en allmänt utbredd missuppfattning att arbetsbelastningen står i proportion till arbetsveckas längd. Helt fel, förhållandet är omvänt proportionerligt då man ska leverera fem dagars arbete på 4, 3½ eller vad det nu är. Ser fram emot 2010 då man har många lugna, femdagars veckor och då förväntningarna står i proportion till tillgänglig tid!
Nåväl nu är jag hemma och kan leka med Clara innan hon ska lägga sig. Vi åkte rutschkana och lekte med hennes Bobbycar. Hon gillar att sitta på den och blir dragen eller knuffad runt och försöker sig på att krydda det hela med lite lowrider stil. Hon flabbar och kör sina bästa partytricks. Grymt kul!




Jag har brassat ihop en lite en fredagsmysmåltid till mig och Anna bestående av rödvinsmarinerad rådjurssadel, råstekt potatis och färsk sparris. Allt detta att sköljas ner med en halvtorr spätlese... japp så fick jag sagt det också haha ;-). Så där ja, nu är det bara att hugga in som Djingis Kahn brukade säga.

Bilden nedan blir lite malplacerad i sammanhanget, men jag gillar den så mycket att den bara måste in- Anna fotade en liten fjoling som stod och åt precis nere vid tomtgränsen härom dagen. Vacker bild på den lille raggige besten.



Trevlig älg!

//C

Idag var jag och Clara uppe  Vårgårda en sväng och vi passade på att sticka bort till Kesbergsbacken för att åka lite pulka. Lite nostalgi var det för Pappa Claes var det också för det var väl på en gympalektion 1985 som man klämde lagg där senast. Tyckte mig se en gammal flamma från skoltiden där också, men svårt att bedöma så här dryga 20 år efteråt...
Nåväl, jag och Clara spetade upp i pulkabacken och blåste iväg ner. Grymt kul måste jag säga, men Clara behöll sitt stoneface och det var svårt att säga om hon tyckte det var kul eller läskigt. Sannolikt en blandning av båda för hon hoade lite  på vägen ner "ouuueehhh ueeeehhh  eeeöööhhhh aahhh" lät det. Det påminde stundtals om Shane MacGowan (The Pogues). Vi körde hårt ett tag och när vi tröttnat så drog vi till "Snabbe Gert" och köpte halvspecial och sedan hälsade vi på farfar. En toppeneftermiddag!



I morgon är det dags att börjar jobba igen. Det ska bli kul att komma igång och jag räknar med att den känslan sitter i minst till lunch...

//C

Igår var vi hos Malin och Magnus tillsammans med en hel hord av våra vänner. Vi åt en fantastisk middag och det var en jättetrevlig kväll. Vi var 10 vuxna och 11 barn (eller 10 stora och 11 små om man föredrar det uttryckssättet). Clara kom i lätt extas och susade runt som en kula i ett flipperspel mellan alla barnen. Klockan 19:20 önskade hon alla gott slut och gott nytt och gick och lade sig och tuppade av direkt som hon brukar.
Inte nog med väldigt god mat utan det blev fyrverkerier också och frågan är väl om inte de vuxna hade roligare än barnen?! Framåt tolvslaget så kom skumpan fram och vi hade ett halvt öra mot tv-rummet. Malmsjö var sig lik - Ett lagom svulstigt tal späckat med bisatser och utvik och som vanligt tappade han tråden ett par gånger och stod och morrade och ruskade på skallen så att kinderna sladdrade. Han var bättre än förra året i alla fall för då susade han ut så långt i periferin så det tog 15 sekunder av frenetiskt huvudskak och morrande innan han hittade tillbaka till manus igen. Jaja, han är en bra kille, gamle Jan och det finns annat att fundera över så vi lämnar det därhän så länge. 
Klockan blev tolv och så blev det 2010!

GOD FORTSÄTTNING!

//C