På fädrens laggar mot framtids segrar
Hur tar man sig ut i skogen när det är 50 cm snö? Svaret är helt enkelt: Breda träskidor!
Undertecknad diskuterade saken med Magnus Carlander och han lyckades hitta sina gamla Vita Blixten så lyckan var ju total på den fronten. Hur skulle jag göra då? Skidor i butik är ju bara att glömma, de är tydligen slut i hela Europa. Då slog det mig: Farsans gamla Edsbyn Skimaster ligger kanske kvar under taket på garaget ute i Mossen?? Saken kollades upp och jajamen, de fanns kvar! Jag och Clara susade iväg upp i går och fick tag i dem, riktigt bra skick för att ha legat där uppe i 30 år. Spann fanns det kvar och spetsarna var fortfarande böjda. Hem och valla och så var det dags för premiärturen. Sist jag stod på ett par längdskidor var 1978 så det var inte snyggt, men stundtals flöt det ändå på i djupsnön så jag var rätt nöjd och det vara bara att köra fullt. Tänkte på gamle Thomas Wassberg som var förbannad på alla som körde taktiskt och sedan gick om honom i sista backen- Alla skulle köra fullt från början, ingen taktikåkning! Nåväl, riktigt kul var det och välbehövligt för den gamla kroppen att få komma ut. Moffa dyker upp idag och jag får låna hans skidor så det kan bli lite spåråkning också. Jag får väl börja med att försöka att få till en någotsånär vettig åkteknik innan det blir aktuellt med fortåkning. I slutet på säsongen så kanske det blir till att ta till den Wassbergska "ur spår-tekniken" d.v.s att puckla på framförvarande med staven så att han flyttar på sig. Tänk när killen tog guld på 30 km i Oberstdorf 1987 utan mössa och utan handskar! Stenhårt!
//C
Undertecknad diskuterade saken med Magnus Carlander och han lyckades hitta sina gamla Vita Blixten så lyckan var ju total på den fronten. Hur skulle jag göra då? Skidor i butik är ju bara att glömma, de är tydligen slut i hela Europa. Då slog det mig: Farsans gamla Edsbyn Skimaster ligger kanske kvar under taket på garaget ute i Mossen?? Saken kollades upp och jajamen, de fanns kvar! Jag och Clara susade iväg upp i går och fick tag i dem, riktigt bra skick för att ha legat där uppe i 30 år. Spann fanns det kvar och spetsarna var fortfarande böjda. Hem och valla och så var det dags för premiärturen. Sist jag stod på ett par längdskidor var 1978 så det var inte snyggt, men stundtals flöt det ändå på i djupsnön så jag var rätt nöjd och det vara bara att köra fullt. Tänkte på gamle Thomas Wassberg som var förbannad på alla som körde taktiskt och sedan gick om honom i sista backen- Alla skulle köra fullt från början, ingen taktikåkning! Nåväl, riktigt kul var det och välbehövligt för den gamla kroppen att få komma ut. Moffa dyker upp idag och jag får låna hans skidor så det kan bli lite spåråkning också. Jag får väl börja med att försöka att få till en någotsånär vettig åkteknik innan det blir aktuellt med fortåkning. I slutet på säsongen så kanske det blir till att ta till den Wassbergska "ur spår-tekniken" d.v.s att puckla på framförvarande med staven så att han flyttar på sig. Tänk när killen tog guld på 30 km i Oberstdorf 1987 utan mössa och utan handskar! Stenhårt!
//C
Ekorre i sikte
Svarvhult live:
Mördarmorgan har bespetsat sig på en ekorre som vågat sig fram för lite förplägnad vid det Svarvhultska fågelbordet som dignar av nötter, solrosfrön och talgbollar. "Mången"- som Clara kallar honom- hade placerat sig strategiskt på vårt måleribord ute i slussen och fick så syn på skvirreln och krävde genast att bli utsläppt. Nu har han legat blickstilla i 20 minuter och lurpassat. Skvirreln noterade hans inträde på arenan, men brydde sig inte om honom utan fortsatte att slafsa i sig.
Morgan verkar helt klart fundera på vad han ska göra- En smygande framryckning som avslutas med en språng eller ett dånande frontalanfall á la Balaklava? Han funderar och funderar, klart anfäktad av beslutsångest och vankelmod. Nu gjorde han ett anfall!! Han klättrade upp en bit i trädet med den enda påföljden att fåglarna och ekorren flyttade sig en bit högre upp. Antagligen var denna halvdassiga insats mer betingad av stolthet och heder snarare än med en seriös föresats att ta ekorren. Morgan vet mycket väl att han inte har en chans att ta en ekorre uppe i ett träd. På marken är dock oddsen helt annorlunda och man skulle ju kunna tänka sig att skvirreln skulle tappa konceptet och vräka sig ut i luften och ner på marken, men icke.
Efter att Morgan retrierat tillbaka in i huset och skamlöst satt sig att äta ur sin skål som kommer Fritz susande- eller snarare lufsande och sätter sig under fågelbordet. Snacka om att inta en central position. Som ett led i sin oklara stealth-strategi så sätter han sig med ryggen åt fågelbordet, antagligen tror han att om inte han ser fåglarna så ser inte de honom. Eller nåt...
Till undertecknads stora förvåning så hoppar faktiskt två nötskrikor ner på marken bara dryga metern från Fritz som sitter som bara sitter där med käften öppen och tuggar luft. Helt obegripligt, kattfan gör alltså ingenting!? Man kan ju rimligtvis förvänta sig någon form av primitivt betingad reflex att anfalla, men icke. Han bara glor och fåglarna är antagligen lika förvånade de. Västgötaklimax? Ja! Respekt? Nä!
//C
Mördarmorgan har bespetsat sig på en ekorre som vågat sig fram för lite förplägnad vid det Svarvhultska fågelbordet som dignar av nötter, solrosfrön och talgbollar. "Mången"- som Clara kallar honom- hade placerat sig strategiskt på vårt måleribord ute i slussen och fick så syn på skvirreln och krävde genast att bli utsläppt. Nu har han legat blickstilla i 20 minuter och lurpassat. Skvirreln noterade hans inträde på arenan, men brydde sig inte om honom utan fortsatte att slafsa i sig.
Morgan verkar helt klart fundera på vad han ska göra- En smygande framryckning som avslutas med en språng eller ett dånande frontalanfall á la Balaklava? Han funderar och funderar, klart anfäktad av beslutsångest och vankelmod. Nu gjorde han ett anfall!! Han klättrade upp en bit i trädet med den enda påföljden att fåglarna och ekorren flyttade sig en bit högre upp. Antagligen var denna halvdassiga insats mer betingad av stolthet och heder snarare än med en seriös föresats att ta ekorren. Morgan vet mycket väl att han inte har en chans att ta en ekorre uppe i ett träd. På marken är dock oddsen helt annorlunda och man skulle ju kunna tänka sig att skvirreln skulle tappa konceptet och vräka sig ut i luften och ner på marken, men icke.
Efter att Morgan retrierat tillbaka in i huset och skamlöst satt sig att äta ur sin skål som kommer Fritz susande- eller snarare lufsande och sätter sig under fågelbordet. Snacka om att inta en central position. Som ett led i sin oklara stealth-strategi så sätter han sig med ryggen åt fågelbordet, antagligen tror han att om inte han ser fåglarna så ser inte de honom. Eller nåt...
Till undertecknads stora förvåning så hoppar faktiskt två nötskrikor ner på marken bara dryga metern från Fritz som sitter som bara sitter där med käften öppen och tuggar luft. Helt obegripligt, kattfan gör alltså ingenting!? Man kan ju rimligtvis förvänta sig någon form av primitivt betingad reflex att anfalla, men icke. Han bara glor och fåglarna är antagligen lika förvånade de. Västgötaklimax? Ja! Respekt? Nä!
//C
