Anna i Sandared

   Ja lilla jag förkyld och ont i halsen. Det har satt sig som en liten kråka i halsen för min röst spricker när jag pratar. Claes fnissar lite åt mig när jag sa till honom att han skulle fixa kvällsmat för jag känner mig inte riktigt kry. Ska jag både lägga golv och laga mat ?. Det blev pizza som min snälla man hämtade. Bebben i magen undrar väl vad jag håller på med nu för jag har oxå fått en trist rethosta. Och magen hoppar i takt med hostattackerna.

Det är väl så här det fungerar en lite hjälpreda i miniformat.

Jätte skönt att badrummet äntligen är färdigt. Toaletten som är vägghängd håller för mig lovar Claes. Eftersom jag väger mer än jag någonsin gjort så är jag tveksam. Bäst att använda toan på  nedervåningen. Jag undrar hur mycket vätska jag kommer att pinka ut men jag hoppas på 30 kg det skulle sitta fint….

Fötterna ser mjuka ut lite lätt utspänd hud och när jag ska ta på mig ett par skor så märker jag att det känns trångt.  Mina fötter alstrar värme det är jag säker på. Särskilt när jag ska gå och lägga mig då kan jag fantisera om att stoppa fötterna i en snö driva, fötterna ligger alltid utanför täcket. Jag ska påminna mig själv om hur jobbigt det var att ha varma fötter. Om jag tänker tillbaka nio månader så hade jag nästan alltid på mig raggsockor när jag skulle sova för det var jobbigt att sova med kalla fötter. Nu vet jag att varma fötter är värre. Detta får jag väl kalla för ett I-landsproblem.

Oj Oj Oj. Kul bild.

Vilket höstväder regn på tvärsarn ! Hade tid hos barnmorskan i dag kl 10.  Lite tätare kontroller nu det sista. Proverna var bra ingen UVI skönt, blodtryck och hjärtljuden hos Bebben var bra. Efteråt gick jag in i en affär på allégatan för att handla. Vid entrén fanns det ett paraplyställ. Jag ställde mitt paraply där och uträttade mitt ärende. När jag skulle gå så var paraplyet borta. Före mig hade det varit tre typer som min far skulle uttryckt det och köpt gigg. - Näe sa jag högt till kvinnan i butiken de tog fasen mitt paraply gud vad fräckt. Kvinnan berättade att hennes syster hade blivit av med sitt paraply på samma sätt igår och misstänkte då  ”typerna”. Vi  tittade ut ur affären och såg att de gick och ställde sig i en busskur lite längre bort. Där hade jag lite tur för hade de fortsatt att gå så är jag ju inte iform att springa ikapp någon. Kvinnan peppade mig då jag först tvekade och tänkte att ja ja det är som det är.  Jag kände hur mina graviditetshormoner samlade sig när jag med bestämd vaggande gång drog mig mot busshållsplatsen. Väl framme tittade jag på honom med skarp blick. Sen skällde jag på honom och sa med hög röst, - Du har tagit mitt paraply stjäla från en stackars gravid kvinna skäms på dig. Det stod lite folk i busskuren och alla tittade mycket ogillande på honom. Förlåt sa han och jag sa nu får du skärpa till dig. Sen vände jag på klacken och vaggade sakta därifrån rätt nöjd faktiskt.

Saker du aldrig kunde föreställa dig att du skulle säga:

• "Jag ska bara äta upp de sista kanelsnäckorna först."
• "Skulle du kunna knyta mina skor?"
• "Tycker inte du att min mage ser för liten ut?"

Jaha vad tror ni ? Så här i vecka 36.

Claes fortsatte att kakla och i söndagskväll kl 10 blev vi klara. Helt underbart nu är det  "bara" fogningen som återstår. Sen kan vi sätta dit handfatet och toaletten och jag kan köpa lite fina inrednings saker.


Fritz älskar att leka med snören och 3 millimeterskakelsnöre var inget undantag.

Ja något ovanligt för missarna att sova så här nära varandra. Men de hade ju lyckats bulla upp täcket lite så det inte blev för jobbigt för Fritz.

Usch regn och rusk. Jag har inte svårt att hitta på ursäkter för att inte gå ut i det här vädret.  Jag ska ändå ge mig iväg till Mio möbler och köpa mig en pulversläckare. Jag fick hem ett erbjudande om brandsläckare och tänkte äntligen göra slag i saken och köpa en. Jag googlade runt lite och kollade vad som var bäst i hemmiljö och räddningsverket rekommenderar en pulversläckare då den tar allt plus elektriska bränder. Jag vill ju som sagt var inte köpa det som är sämst...
Nu har jag äntligen tagit kort på vårat nya matsals bord. Jag är jätte nöjd förhoppningsvis får vi inviga det med våra bästa vänner på lördag. För att Morgan inte skulle vilja gå upp på det här bordet så täckte jag det med en dubbelhäftande film inga katter vill få klet på tassarna mycket effektivt. Såg märken av fyra tassar på filmen efter det så har han inte hoppat upp på bordet. Önskar dock att jag hade fått se händelsen. Han måste ju undrat.

Efter diverse olika lager av fuktspärrar och annat mög var det äntligen dags för det roliga arbetet kakling. Claes som var ledig i Fredags spillde ingen tid. Tidigt på morgonen  gick han upp för att fundera ut den bästa konstruktionen. Det  var en hel del att ta hänsyn till. Golvet har ett fall, väggarna är inte raka, knepiga hörn och diverse rör som sticker ut här och där.

Jag  satt på en pall och langade kakel till Claes och klippte till trasor. Eftersom min mage hindrar mig från att hjälpa till så försökte jag att vara ett gott sällskap och i bästa Ernst anda skapa en god atmosfär. När det var dags att blanda mer fix så tvättade jag kakelplattorna rena. Men som ni förstår så stod Claes min  händiga man för det stora arbetet.

Det är ju en hel del arbete kvar men vi har kommit en bra bit på vägen.