Anna i Sandared

Fritz som alltid vill vara i händelsernas centrum förstod nog inte riktigt att det här var en dålig idé



Efter en stund på cykeln tyckte Clara att det var nog drog ner mössan och somnade.


Ingemar har köpt sig en ny bil och var uppe och hälsade på oss.

På Påskdagen var jag och Grodan uppe hos farmor för att hälsa på lite och samtidigt ta itu med det högst prioriterade projektet: Ny bro över bäcken! Clara-stackar'n hade hostat ganska mycket under småtimmarna och sömnen hade väl varit därefter, dessutom så satte hon igång munnen vid halvsex-tiden (den stannar inte förrän kl. 7 på kvällen då hon lägger sig). Hon ömsom mumlade och ömsom vrålade ut sitt senaste mantra: -blötta bletta blötta BLEEEEEEIIIIJJAAAAAA... om  och om igen. Ordet "bleija" (blöja) har fått en väldigt framskjuten plats i hennes ordförråd och medvetande för närvarande och säger man: - Bajsa blöjan, så skrattar hon förtjust. En tidig kissochbajsålder kanske, alternativt så har hennes pappa gått i regression...

Clara "Red ass" Nylén har varit risig i kistan hela veckan och hon har lyckat trimma upp den metaboliska cykeln till 1 timma för ungefär med det intervallet kommer hon med ett lätt bekymrat uttryck i ansiktet och utbasunar "bleja" vilket betyder "Pappa, kan du byta blöja på mig för jag har sk*it på mig". Jag har lärt henne att själv meddela när detta har hänt så att hon går så kort tid som möjligt med gammal packning. Idomin och Inytiol köper vi numera i kiloförpackningar och nästa steg är att lära henne att byta blöja på sig själv! Orsaken till att hon är dålig i kistan har vi inte kommit på ännu, det kan vara att hon håller på att få en massa mer tänder alternativt att barnmatsburkarna som jag hittade i en container häromveckan verkligen hade utgången datum... Nåväl, vi ska testa med en annan sorts "bleja" ett tag så får vi se om vi kan minska skavet. Annars är hon vid god vigör, Grodan. Hon klättrar...och klättrar...och klättrar... på allt! Hon drar fram stolar som hon klättrar upp på för att komma upp på bordet och jag vet inte allt. I morse när jag satt och åt frukost så hörde jag plötsligt ett stönkande och pustande och när jag gick för att se vad det var så, tja ni ser ju själva! Hon bjuder alltid på lite sköna skratt under dagen, Skruttan (om hon bara kunde låta bli att klättra på allting...)



//C

Nu finns de på plats. Leveransen gick lillfort och nu ljuder ljuva toner i vårat hem Spotify är helt suveränt. För er som undrar vad jag har köpt så är det Harman Kardon Sound Sticks II
Super sexy Looking And sound just as good !!! Alltså både för funktionen och designen.

Nu är vintern här på allvar i Sandared och det snöar varje dag med följden att snötäcket och vallarna växter drastiskt. Clara tycker att det är rätt kul med vinter, men vi övriga börjar väl så smått tröttna på att inte kunna röra oss ute annat än på vägarna. Fritz och Morgan går varandra på nerverna och tål knappt att se varandra och det är slagsmål varenda dag. Det ska bli skönt när våren kommer!







Jag beslutade mig för att skotta av taket på huset. Inte för snötyngdens skull, taket är räknat för betydligt mycket mer snö, utan för att det är så himla kul att skotta snö... Nja, det var väl inte riktigt sant, men vad som är sant är att när snön börjar töa framöver så glider den ner och knäcker hängrännorna och det är en rätt tråkig och tidskrävande operation för att fixa det. I sann Claes-anda kommer här ett nördigt kuriosa: Snömängden på taket blir inte tyngre bara för att den töar. Regnar det så kan snön binda vatten och då ökar massan, men ganska lite i förhållande till den tyngd som redan ligger där.







Är man inte ute så är man som regel inne och då kan man passa på att äta mellanmål... Clara gillar att äta- Big time!




//C

...är en gammal sanning bland de motorkunniga. Det blev idag också handgripligen bevisat; Jag och Clara åkte till farmor för att hälsa på och kolla läget. Farmor beklagade sig tidigare i veckan att hennes fyrhjuling inte startade utan det bara "smällde i motorn". Låter ju allvarligt såklart, men primärt misstänkte jag fel i handhavandet framför tekniskt dito. Jag prövade att  starta och maskinen gick igång, men gick ohyggligt dåligt och verkade helt "sur". Inga smällar i alla fall, men efter tre rejäla försök i minus 15 så packade batteriet ihop också. Av med sadeln för att koppla in startkablar och vad får jag se... Jo, hela luftintagskanalen och hela boxen vid luftfiltret var knôkfullt med kattmat! Kära mor har under en tid utfordrat en strykarkatt i garaget och har under senare tid förundrat sig över kattens väldiga aptit... Förklaringen var alltså att en eller ett antal möss har burit mat från kattskålen och samlat det i ett rejält förråd som händelsevis råkade vara luftintaget till motorn. Helt makalöst, nåt liknande har jag inte sett sedan 2005 då jag vid vårstädning rensade ur 2,5 liter solrosfrön ur kåporna på min motorcykel (det var före Katten Fritz tid)! Mususlingen hade burit dit säkert 4 liter för jag plockade ur 3 och dammsök en hel påse full. Makalös vad de kan klara av de små krypen. I alla fall, efter rensning fick motorn luft igen och startade glatt. Nu är det dessutom slut på utfordringen, nu får kattkräket käka möss istället. Så det så!

Heeij är hälsningsfrasen som går hem för det mesta. Ivrigt vinkande med med en arm och ibland när glädjen inte finner några gränser (mamma hämtar mig på dagis) använder jag båda armarna.



Jag finner stort nöje i att öppna alla lådor och riva ut så mycket saker jag kan. Plastpåsar är spännande de prasslar och går att ruska med. En del lådor får jag inte upp men det hindrar mig inte från att varje dag försöka minst tre gånger om dagen. Det blir en liten springa i vissa lådor och jag har fått ner lite olika prylar (mobiltelefonen) där och jag vill ju självklart ha tillbaka dem.



Oj Mamma har glömt att stänga badrumsdörren här finns mycket roliga saker. Toarullen är inte nåbar men den här lådan ska nog gå och dra ut.



När lugnet har sänkt sig och dagen strapatser är förbi så sitter mamma och pappa i soffan där uppe och kollar på tv, märkligt när man kan sova. Ty sova är det bästa jag vet. Mamma säger att jag har det från henne.



/ Baby C

Målet  för mig just nu att gå ner i vikt och äta hälsosammare. Claras mål varierar, - just nu förstunden är det att besegra pallen och ta sig upp och sätta sig. Det är inte så tokigt jag behöver öva mig på att leva mer i nuet.  Vi skolar in Clara på dagis de här två veckorna och idag så var målet att säga hej då och lämna henne där i 20 minuter. Det gick bra inget gnissel den här gången. När jag kom tillbaka så sken hon upp som en sol och gick genast till mig och lämnade fyra kossor till mig. Tack tack sa jag med stolthet i rösten.



/ Anna

Så där ja, nu är en stenhård 3½ dagars vecka avverkad. Det är en allmänt utbredd missuppfattning att arbetsbelastningen står i proportion till arbetsveckas längd. Helt fel, förhållandet är omvänt proportionerligt då man ska leverera fem dagars arbete på 4, 3½ eller vad det nu är. Ser fram emot 2010 då man har många lugna, femdagars veckor och då förväntningarna står i proportion till tillgänglig tid!
Nåväl nu är jag hemma och kan leka med Clara innan hon ska lägga sig. Vi åkte rutschkana och lekte med hennes Bobbycar. Hon gillar att sitta på den och blir dragen eller knuffad runt och försöker sig på att krydda det hela med lite lowrider stil. Hon flabbar och kör sina bästa partytricks. Grymt kul!




Jag har brassat ihop en lite en fredagsmysmåltid till mig och Anna bestående av rödvinsmarinerad rådjurssadel, råstekt potatis och färsk sparris. Allt detta att sköljas ner med en halvtorr spätlese... japp så fick jag sagt det också haha ;-). Så där ja, nu är det bara att hugga in som Djingis Kahn brukade säga.

Bilden nedan blir lite malplacerad i sammanhanget, men jag gillar den så mycket att den bara måste in- Anna fotade en liten fjoling som stod och åt precis nere vid tomtgränsen härom dagen. Vacker bild på den lille raggige besten.



Trevlig älg!

//C

Idag var jag och Clara uppe  Vårgårda en sväng och vi passade på att sticka bort till Kesbergsbacken för att åka lite pulka. Lite nostalgi var det för Pappa Claes var det också för det var väl på en gympalektion 1985 som man klämde lagg där senast. Tyckte mig se en gammal flamma från skoltiden där också, men svårt att bedöma så här dryga 20 år efteråt...
Nåväl, jag och Clara spetade upp i pulkabacken och blåste iväg ner. Grymt kul måste jag säga, men Clara behöll sitt stoneface och det var svårt att säga om hon tyckte det var kul eller läskigt. Sannolikt en blandning av båda för hon hoade lite  på vägen ner "ouuueehhh ueeeehhh  eeeöööhhhh aahhh" lät det. Det påminde stundtals om Shane MacGowan (The Pogues). Vi körde hårt ett tag och när vi tröttnat så drog vi till "Snabbe Gert" och köpte halvspecial och sedan hälsade vi på farfar. En toppeneftermiddag!



I morgon är det dags att börjar jobba igen. Det ska bli kul att komma igång och jag räknar med att den känslan sitter i minst till lunch...

//C

Igår var vi hos Malin och Magnus tillsammans med en hel hord av våra vänner. Vi åt en fantastisk middag och det var en jättetrevlig kväll. Vi var 10 vuxna och 11 barn (eller 10 stora och 11 små om man föredrar det uttryckssättet). Clara kom i lätt extas och susade runt som en kula i ett flipperspel mellan alla barnen. Klockan 19:20 önskade hon alla gott slut och gott nytt och gick och lade sig och tuppade av direkt som hon brukar.
Inte nog med väldigt god mat utan det blev fyrverkerier också och frågan är väl om inte de vuxna hade roligare än barnen?! Framåt tolvslaget så kom skumpan fram och vi hade ett halvt öra mot tv-rummet. Malmsjö var sig lik - Ett lagom svulstigt tal späckat med bisatser och utvik och som vanligt tappade han tråden ett par gånger och stod och morrade och ruskade på skallen så att kinderna sladdrade. Han var bättre än förra året i alla fall för då susade han ut så långt i periferin så det tog 15 sekunder av frenetiskt huvudskak och morrande innan han hittade tillbaka till manus igen. Jaja, han är en bra kille, gamle Jan och det finns annat att fundera över så vi lämnar det därhän så länge. 
Klockan blev tolv och så blev det 2010!

GOD FORTSÄTTNING!

//C

Nyårsafton tjugolaxnio och sista dagen på nollnoll-talet. Helt otroligt att det var tio år sedan man satt lätt vinfryntlig och med kännarmin gaggade med kompisarna om milleniebugg, stängningen av Barsebäck, EMU, skolmassakern i Columbine och att Ford köpt Volvo PV för i runda slängar 50 mdr pengar! Ett stycke svensk industrihistoria försvinner, eller vad?! Skulle skiten flyttas utomlands? Vi mindes ju alla när Arendalsvarvet föll 1988 och horder med arbetslösa drog genom Göteborgs gator. Åtminstone var det någon som med säkerhet sett en avsigkommen stackare nere på Café Rôva på Järntorget som sluddrat något om att han jobbade på Varvet. Nja, så illa trodde väl ingen att det skulle bli. DOTCOM-bubblan höll på att blåsas upp för fullt, '90-talets Grilljannar (sedermera Stekarna) drack skumpa som aldrig förr och folk surfade på lika glatt och planlöst på internet trots Uusmanns profetia om motsatsen. Nya tider - Nya möjligheter. Nytt millennium för fan, allt låg framför oss!!
31:a december 1999 ja... då hade jag och Anna precis flyttat till Lotsgatan i Majorna och jag skulle börja på Chalmers efter nyår. Sedan dess har det rullat på uppåt och fram till den höga ställning i som man numera har i samhället.  Ett och annat mollackord har man slagit på spelet, men för det mesta har det varit stämt i dur får jag säga!

Årets vackraste dag vädermässigt vågar jag nog påstå; 20 cm snö, gnistrande kallt, klar himmel och solsken. Det är som en tavla av Jenny Nyström. Jag kunde inte låta bli att ta ett par bilder på kåken.






Rent tekniskt är min pappaledighet över nu! Blandade känslor där, skönt att komma igång och jobba igen, men det har varit extremt fint och mysigt att kunna vara med Clara så mycket jag har velat. Svårt att sätta fingret på något speciellt med hennes utveckling för jag har inget "fingerprint" - som man säger - på hur hon var i början av november, men rakt över så har det hänt jättemycket och idag så går hon jättebra och pratar mycket (på sitt egna språk) och hon klättrar! Hon klättar på allting så man får ju hålla ett öga på henne för hennes konsekvenstänkande är definitivt inte välutvecklat! Det bästa varje dag att ta upp henne ur sin säng när hon vaknar på kl. 7 morgonen; Den lilla, glada människan som ler och skrattar och sträcker upp armarna och vill bli upplockad. Magiskt!

Jaha, detta är sista blogginlägget för i år kära läsare så ha en riktigt trevlig kväll- som flickan sa- så hörs vi igen på andra sidan.

Gott slut och gott nytt!

//C

Clara susar runt och säger nej med hög stämma till det mesta. Glömmer jag att stänga badrumsdörren så hämtar hon diverse saker och slänger ner i badkaret. Det går väl an sålänge det inte finns vatten där i. Annars har det inte hänt så mycket idag vi värmer oss vid kaminen. Vi tog en kort tur ned till stan för att köpa en fuskpolo till Clara

Jaha, vad har en sån titel i ett blogginlägg att göra månne? Egentligen ingenting... Möjligen är det Tarantinos pikanta lilla felstavning eller så är det att det är en förgrymmat  bra rulle. Hur som helst så var det av någon anledning som det uttrycket som dök upp i huvudet tidigt i morse när jag observerade alfahannarna Fritz och Morgan utföra en variant på morgonhälsning: Båda stolpar in i köket från var sitt håll och går mot varandra som om de ska mötas och passera. De sniffar varandra på nosen och går ett par steg till, då gör Fritz sin numera klassiska manöver, han snor runt och försöker bita Morgan över ryggen. Morgan är ju dock inte dummare än att han anar faran (han har ju blivit biten på det sättet förr om man säger..) så han snor runt så att Fritz missar och nafsar honom i svansen i stället och samtidigt klipper Morgan till Fritz med en vänsterkrok så det säger "floff". Båda två stannar upp och stirrar rakt ut i universum som katter brukar göra när det inte vet vad de ska göra och glider sedan iväg åt var sitt håll med ryckande svansar. Båda som stora segrare!

Ok, julafton är överstökad och så även juldagen. Är det någon mer än vi som är trötta på julmat redan? Juuulskinkaaa...*Gaaahhh* om man ska skicka mat till svältkatastrofer så borde vi skicka julskinka för de räcker ju f*n i evighet! Med risk för blasfemi så undrar jag om det var julskinka och inte fisk och bröd som Jesus mättade de femtusen hungrande med den gången...
Vi har i alla fall haft en härligt skön och slapp jul precis som vi ville ha det och Clara har fick en massa julklappar som hon har mycket glädje av. Sin Bobbycar tycker hon är rikigt kul, men hon är fortfarande lite kort i rocken för att kunna köra själv ordentligt.



Clara satt och mös en stund i går i sin nya fina badrock. I bakgrunden ser vi "ffsss" (Fritz alltså).



Vi har också konstaterat att vi har fått så många fina julkort, men inte skickat ett enda. Inglorious basterds! Beklagar detta och säger samtidigt STORT TACK till alla er, våra fina och kära vänner som anstränger er och skickar ut dessa små tomtebloss av vänlighet.


//C

God Jul kära vänner! Idag är det äntligen julafton med skinka, glögg och annat gott. Clara vaknade punkligt klockan 07:00 och hon stötte girigt sin morgonvälling i våra sängar och vi fick oss en liten mysstund hela familjen. Den bästa julklappen! Efter ett litet tag tröttnade Clara på julmys och drog igång sin sedvanliga terror under sin devis - "River i allt överallt!". Hon till och med smet ut från sovrummet och stängde dörren. En sån händelse skulle ju mamma och pappa kanske kunnat utnyttja om det inte varit för att det smällde och brakade utanför så att man kunde tro att hela tyska armén marscherat in...
Nåväl, Clara fick sin lilla julstass på sig och hon lät sig välvilligt fotograferas under granen med en julklapp.



Tjocka släkten kommer vid halv ett. Vi får väl se om det blir någon pulkaåkning innan dess. Vi åkte lite igår, men det var ingen höjdare enligt vissa...




GOD JUL!

//C

Skönt att ha fått granskrället på plats! Väldigt påfrestande att hitta en bra plats och samtidigt ha Clara hängande i benet. Av någon anledning så underskattar man alltid utrymmet som julgranen kräver. Ett tag tänkte jag ge upp och leja bort skiten och casha in på ROT-avdraget, men till slut så fick jag till det. När barrmaskinen var placerad så skulle den riktas för att stå lodrätt, något som inte låter sig göras helt utan vidare. Av någon anledning så är julgransfötter alltid 1) Lättare än granen och 2) Har en liten fotarea. Detta är naturligtvis helt fel ur en statikers synvinkel och medför att foten ger ett väldigt litet hävningsmoment om granen håller på att välta. Den kommer säkert att välta någon gång för antingen så drar Clara omkull den eller så klättrar katterna i den som de gjorde förra året då Fritz fick ett psykbryt och jagade Morgan så att han vettskrämd hoppade rakt upp i granen som välte och allt vatten rann ut. Två gånger hände detta! Då hade båda katterna en "nära-döden-upplevelse" kan jag säga! Nåväl, med grundarbetet gjort så var det dags att börja klä granen och förväntasfull släpade jag fram de båda flyttkartongerna innehållande osorterat högtidspynt och skred till verket. Vad gjorde Clara under tiden, undrar någon? Jo, det kan jag tala om, jag hann knappt inte mer än öppna lådorna och börja plocka fram ljusslingorna innan hon dök ner i en av dem och började riva. De små armarna gick som ett skenande pater noster verk och julgranskulor,  presentsnören och allsköns skit for ut på golvet. Hon blev arg när jag plockade bort henne ur lådan, men hon sken upp så snart det blev dags att sätta ljusen i granen. Hon menar ju väl, men ni vet hur det är att få "hjälp" av någon som vill, men inte kan... Hur som helst, vi fick till ljusen rätt bra till slut tycker jag. Glitter, kulor och en liten tygtomte som någon gjort i slöjden åkte upp i granen. När jag höll på att klä granen så såg jag i ögonvrån hur Clara satt med en rulle presentpapper som hon långsamt och njutningsfullt slet i stycken. Jag sket i det för det är som Anna säger att i bland är det värt att betala ett pris för att få vara i fred...Oj, nu kommer Anna hem, nu ska vi se vad hon säger........................
-Ååh sicken fin gran hihi!!
(*puh* godkänt!)



Notera den vackra julgransmattan. Den hade jag som bordsduk i min ungkarlslägenhet en gång i tiden. Herrejösses, tur att inte den mattan kan tala ;-).



I morgon blir det att åka ner och handla lite julmat och känna "julpulsen" på Knalleland (valium, ja tack!)

//C

Så var det dags för familjens överhuvud att fullgöra sin årliga plikt: Att ge sig ut och hugga en julgran! En julgran är inte bara ett litet barrträd som man bär in som motivator för extra dammsugning. Nej, en julgran är en manifestation av julandan och den glädje och värme som man upplever vid julfirandet i kärnfamiljens sköte. Ni som har sett "Ett päron till farsa firar jul" vet var jag menar. Nåväl, att ge sig ut i Sandaredsskogarnas snötyngda mörker och vidsträckta myrar där troll och vettar och annat otyg bor är något som måste göras så det vara bara att stryka grävlingfett på stövlarna, stoppa hartassen i fickan och lägga några katthår på vänster axel och så iväg. Efter en tids vandrande bland ruskigt fula granar hittade jag en som såg ut att kunna vara värdig. Men så drabbades jag av julgranssyndromet vilket är svårt att drabbas av mitt ute i skogen när det  börjar skymma. Julgranssyndromet är den medicinska termen för beslutsångets grundat på det klassiska faktum att så fort man valt ut en och "vritt i kull" den så vänder man sig om och hittar direkt en annan som är mycket bättre. Det kan drabba en överallt, i klädaffären, på jobbet, på krogen...
Jag letade i alla fall vidare och mycket riktigt så hittade jag en finare gran. HA! Rutinerat av mig att ha is i magen. Granen avverkades och släpades hem. Väl inne i garaget så bad jag Anna att komma ut för att ge sitt första (och berömmande) utlåtande. Anna komer ut i sin mysstass och röda foppatofflor, sätter händerna i sidorna och synar uppifrån och ner och säger:
-Jaha, där har vi ju en...liten gran.
-Vaddå, säger jag??!!
-Ja, alltså den är jättefin.
-...eller hur...

I morgon ska granen in och pyntas i alla fall och då blir det grejer. Alla vet ju att även rätt grova skavanker kan döljas med lite spackel och dekoration.



Julgranspynt i morgon alltså. Häng med!


//C

Igår var jag och Clara på besök hos farmor i Mossen. Clara är störtförtjust i att leka med hundarna och speciellt mopsen Hero eller Sir Henry R som han kallas ibland. Det är rätt kul att se dem tillsammans för de har ungefär samma storlek och stil: Glada, runda och go'a, ca 10 kg och äter allt som ligger på marken...
Clara fick ärva en gammal utrangerad mobiltelefon och det festliga är att så fort hon fick den i handen så slängde hon upp den mot örat och gick omkring och gaggade i den. Tydligen har hon observerat mamma (och pappa).



Mycket lek och stoj och Clara bjöd generöst på kex och var alltings medelpunkt innan hon gav bort kexet till mopsen som helt plötsligt övertog rollen som centralfigur. Något ovilligt ska väl tilläggas, för han äter ganska sakta och att samtidigt vara hårdbevakad av två andra hundar som också gillar kex - och är tre gånger så stora - kändes inte helt hundra.



Clara ville leka hela tiden och susade runt och tjattrade som ett skatbo i majsolen så hundarna kroknade en efter en. Som en sista desperat åtgärd att få igång mopsen igen så gav hon honom telefonen, men hennes kompis hade stängt butiken för den här gången.





//C

Nu är det hektiskt med alla juklappar och julpynt som ska fixas så det är tur att Clara är med och stöttar upp!

Vi började igår vid frukost med att lägga upp en plan och Clara lyssnade uppmärksamt....



Sen var det dags att köra igång och prova de olika leksakerna så att de håller måttet...



Men rätt som det var så hade tomtens lilla hjälpreda gått och lagt sig. Det blir det löneavdrag för!



Likadant var det förra året..



God Jul!

//C

Så var pepparkakshuset ihoplimmat och pimpat! Väldigt snyggt eller hur? Elementen limmades samman med smält socker och socker i flytande fas är jä...väldigt varmt. Gissa med som lyckades få lillfingret penslat med detsamma? Just det, Pappa Claes! Efter att ha utforskat ordförrådet ordentligt och spolat med kallt vatten i 10 min så var det värsta över. Nåväl, den uppmärksamme noterar att pepparkakshuset inte har  någon skorsten och det beror naturligtsvis på att det har fjärrvärme. Ett miljöriktigt val. Nästa år ska vi bygga en värmecentral också...
På bilden nedanför noterar vi att det står en kamel parkerad utanför huset. En intressant företeelse med tanke på att huset har snö på taket och fjärrvärme. Jag frågade Anna om tanken med kamelen och fick det självklara svaret att det fanns kameler i Palestina där Jesusbarnet föddes. Lätt överrumplad av denna sakrala anstrykning får man ju helt enkelt konstatera att pepparkakshuset har växt från bara ett pepparkakshus till en institution - en kulturell, tidsmässig och teknoekonomisk smältdegel.






Grodan var i storform i morse så en bild på henne är på sin plats.





//C